Onsdag
Nu var det väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg här på bloggen. Mycket har hänt i mitt liv sedan sist och jag orkar egentligen inte ens sammanfatta halvparten. Resan har som de flesta kan förstå tagit upp väldigt mycket utav min tid på senare. Hemsidan är klar och cykeln är inköpt. Nu återstår det att skrapa ihop den resterande utrusnting och lösa några praktiska detaljer såsom visum, gränspassering osv.
Jag har egentligen inte delat med mig om någonting i över huvud taget om min vistelse i Norge. Men som det flesta nog har observerat har jag varit här i lite drygt 8 månader nu. Oslo är en underbar stad som jag har kommit att mer eller mindre älska. I alla fall när man enbart har Västerås i bagaget. Här är folk lite mer öppna och lättsamma och parkkulturen är utav en helt annan. Det jag kommer att sakna mest härifrån är nog just parkerna även om hela staden som helhet är underbar. För att förstå vad jag menar bör man nog spendera några kvällar i en park på grünerlokka. Stämmningen går att jämnföra lite med atmosfären på en festival. Alla som sitter i parkernas gräs är en del utav gemenskapen och här är alla dina systrar och bröder. Det är en stämmning jag knappt funnit någon annan stanns.
Hela grejen med att flytta hemmifrån och speciellt när det är till ett annat land har lämnat goda chanser till personlig utveckling. Jag har kommit mycket längre i livet och har utvecklats otroligt mycket under mina månader här. Jag har blivit en mycket öppnare människa och försöker ta vara på alla livets händelser på ett mer avslappnad och varsamt sätt. Det är som om jag har börjat ta saker och ting lite mindre seriöst samtidigt som det har den motsatta effekten. Saker och ting spelar inte lika stor roll längre men ändå tar jag vara på den tid jag har fått med mer värme och färg. Jag har börjat intressera mig lite för spiritualism och försöker att leva lite mer här och nu, än att alltid gå och hoppas på framtiden samtidigt som man försöker söka sin identitet i det förflutna. Detta är vad jag menar när jag säger att jag börjat tagit livet lite mindre seriöst. Jag drömmer lite mindre om framtiden och försöker släppa taget om mig själv som det förflutna för att uppnå en medvetenhet där jag kan uppskatta nuet i sig självt utan att behöva gör det till en medel som helgas av målen.
I Oslo har jag arbetat som barnehageassistent, eller som dagisfröken som vi kallar det i sverige. När jag kom hit hade jag knappt spenderat någon tid alls tillsammans med barn och de var näst intill en främmande varelse för mig. Nu efter 6 månader tillsammans med mina 18 barn så har jag kommit att lära mig väldigt mycker om dem såväl som av dem. De har varit mina läromästare i livet i ett halvår nu. Och genom dem har jag fått otroligt mycket självinsikt och förståelse om hur vi faktiskt fungerar som människor. Även om det är ett slitsamt jobb som emllanåt suger energin ur en så är det defentivt ett nyttigt jobb som förmodligen skulle göra de flesta människor väldigt gott.
Det får räcka sådär för ikväll.
Kan ju i och för sig rekomendera en bok: The Power of Now – Eckhart Tolle
Hade gott och lev väl!
www.pilgrimsresan.se
