MindAmp

Vi föds alla nakna och skrikandes in till en bitter och kall värld. Vi är så hjälplösa att förutsättningen för våra liv är helt och hållet i händerna utav människorna omkring oss. Utan dem skulle skulle vi aldrig vara där vi är idag. Och efter många år utav åldrande och växande är vi slutligen män och kvinnor nog att stadga oss själva på våra egna fötter. Vi anammar vår omvärld och tolkar den, för att kunna kämpa för vår överlevnad. För livet är väl trots allt det mest värdefulla vi har, och kanske är det till och med just det ända vi har.

Vi har sedan urminnes tider alltid kämpat för något så simpelt som ett välbefinnande. Att segla på lyckans våg utav seratomin, att fyllas av de lugnande ruset utav endorfiner, att uppleva verklighetskänslorna av adrenalin eller bevittna kärlekens mystik utav fenyletylamin. Vi är alla slavar under dessa gudalika substanser som stimulerar och fyller oss med livstörst.

Det är med grund utav dessa ämnen och dess åverkan som vi gör allt det vi gör. Du behöver bara öppna ögonen och anamma civilisationen för att bevittna det, allt det människan någonsin gjort, sagt eller skapad har varit ett naivt försök att frigöra dessa ämnen i vårt belöningscentra.

Hela världens historia är den process vi vidtagit som människans försök att uppnå lycka. Dagens civilisation är produkten utav den utveckling våra förfäder påbörjade när de gick från jägare till att bli jordbrukare. Och nu måste ju den stora frågan vara, tusentals år senare, har vi nåt de mål som vi alltid försökt uppnåt? Är vi ens på väg i rätt rikting?

Sverige är något utav en idealnation ur ett modernt poltiskt perpektiv. Det finns pengar och matriellt överflöd för princip alla medborgare. Vi går aldrig hungriga eller törstiga. Det finns elektricitet och rinnande vatten i varje hushåll. Vi har en fungerande sjukvård och en gratis skolgång. För att inte tala om all den tid vi har att spendera på det vi vill göra. Allting är egentligen så underbart, himmelskt och fantastiskt. Vi har faktiskt rent ut sagt skapat oss ett paradis här på jorden... Eller?

För faktum är ju att trots allt detta, så är det väldigt få utav oss som är lyckliga. Alldeles för många är deprimerade och springer runt och käkar antidepressivt. Alldeles för många stoppar i sig både det ena och det andra för att smaka på lyckan. Alldeles för få uppskattar livet.

Men hur kan allting ha blivit så fel? Vi, männskligheten, som har format världen med så goda avsikter, vad har vi gjort för fel? Uppenbarligen är det något vi glömt... Men vad?

Vi klassificerar ju oss själva som en intelligent varelse, smarta nog att tänka själva. Men nu ställer jag er frågan, är vi verkligen det? Vet vi verkligen vad som är bäst för oss själva? Vi lever i en konsumtionskultur, där herrarna, diriktörerna och fabriksägarna, propagerar oss, konsumenterna, med reklam som vi så billigt köper. Missförstå mig inte nu, jag menar inte att vi springer och köper något så fort vi ser något klyschigt på tvreklamen. Men faktumet är att vi har sålt våra själar åt marknaden genom reklamens och medias propagerande. Det har skapat en livsstilsfixering hos oss, där marknaden berättar för oss hur vi ska se ut, hur vi ska vara och inte minst hur vi skall leva våra liv. Och allt detta i syfte för att tömma våra plånböcker så att de själva kan leva sina äckliga liv i ett brutalt överflöd.

Mina vännar, det är dags att vakna. Låt oss krossa konsumtionskulturen och släppa alla matriella drömmar.
Det är dags inse vägen till lyckan finns inom oss själva.

Vi behöver en revolution!

Låt oss starta ett krig, ett själsligt krig.