MindAmp

Perfektion är något de flesta människor någon gång önskat sig. Alla känner nog igen de faktum att saker och ting inte alltid blir som man tänkt. De gånger man har dagdrömt eller byggt upp ett senario i huvudet om hur vissa saker kommer att gå till. Men är det inte lite märkligt att det i de absolut flesta fallen sällen blir som man hade tänkt. Jag vet inte hur de är med er, men när det inträffar för mig så blir jag oftast nedstämd. Och de ting man oftast fantiserar kring är oftast saker som är viktiga och avgörande.
Som jag ser det finns det två huvudsakliga anledningar till att man just föreställer sig hela händelseförlopp. Det första är att man kanske behöver samla kraft inför då det verkligen ska ske. Det andra är just för att om man lever sig in i förloppet och får det att ske exakt som man vill så upplever man en sinnesfrid och en lättnad inombords. Kanske till och med tillsfredställelse över att man faktiskt lyckades - man tar alltså ut lyckan i förskott.
Men hur bra är det egentligen att ta ut lyckan i förskott? Alla har någon gång hört talas om att man ska leva i nuet - den absoluta motsattsen till att dagdrömma och skapa sin egna förfrängda bild utav verkligheten. Men trots att man vet det, så är det sällen så man fungerar. Kanske handlar det om alldeles för gamla inbitna vanor som är alldeles för svåra att bryta. Men oandra sidan så är det faktiskt i många fall den enda lyckan vi får. Inte för att jag på något sätt vill låta pessemistik, men av egna erfarnheter så vet jag, att livet i praktiken faktiskt fungerar så.
Men trots facit i hand fortsätter man att leva på samma sätt. Och då är egentligen den stora frågan varför? Och det har dessvärre ingen aning om. Men lyssna på mig när jag säger detta:

"Perfektion
innebär inte att uppfylla alla kraven
det innebär att i djupet av sitt hjärta
vara fullt oberörda av dem."

// Albin