Förståelse.
Det suger att inte kunna sova, så jag låter istället tankarna vandra genom ett inlägg istället.
Minns ni barnaåldern? En tid för länge sedan som naturligt sätt är den tid då man skall anamma ens omgivning och lära sig förstå den inför de vuxna liv som komma skall. Att man har utvecklas ganska mycket sedan dess är ju ganska självklart. Och det är även väldigt intressant. Jag kan minnas hur man tolkade vissa situationer eller resonemang och försökte skapade sig en förstålse för dem. Men såhär i efterhand kan man se tillbaka på dessa ting och förstå dem på ett helt annorlunda och djupare sätt. Jag påstår dock inte att man idag förstår dem fullt ut, men man har helt klart en större samling erfarnheter att begrunda sin förstålse i.
Detta är någonting jag finner väldigt intressant och charmigt. Att ju mer saker vi upplever och desto mer erfarenheter vi samlar på oss, desto mer har vi i grund att förstå eller tolka vår värld.
Men detta är också svårigheten med livet och svårigheten med att kunna vara en god medmänniska. För alla har vi gått igenom tuffa tider i livet och alla har vi försökt förstå anledningen till vårt lidande. Och därmed också funnit anledningar och riktat våra aggresion mot dem, det kan såväl vara oss själva såsom våra medmänniskor.
På så sätt har vi alla skapat oss olika erfarnheter och åsikter, som vi begrundar våra val och beslut på.
Och det är här skon klämmer. Eftersom vi alla har olika erfanheter så kommer allas val här i livet i konflikt med varandra. Vi kan inte riktigt förstå hur andra resonerar i vissa situationer, vi kan tycka att människor gör idiotiska val, men man ska ha i åtanke att det faktiskt finns en anledning till att de resonerar som de gör.
För någonstanns i grund och botten så strävar väl alla efter att uppnå ett välbefinnande inombords. Jämnt och ständigt försöker vi göra det bästa vi kan i alla situationer, men eftersom vi alla är olika så kan vi helt enkelt inte gynna och glädja alla.
Men det vi faktiskt kan göra är att ha de jag talat om i åtanke, och förstå att alla egentligen vill så väl. Även hur fel det kan bli. Ingen är egentligen värdig att döma en annan. Det bästa och egentligen det enda vi kan göra är att försöka förstå och lära oss utav varandra.
Peace, Love & Understanding
//Albin
Minns ni barnaåldern? En tid för länge sedan som naturligt sätt är den tid då man skall anamma ens omgivning och lära sig förstå den inför de vuxna liv som komma skall. Att man har utvecklas ganska mycket sedan dess är ju ganska självklart. Och det är även väldigt intressant. Jag kan minnas hur man tolkade vissa situationer eller resonemang och försökte skapade sig en förstålse för dem. Men såhär i efterhand kan man se tillbaka på dessa ting och förstå dem på ett helt annorlunda och djupare sätt. Jag påstår dock inte att man idag förstår dem fullt ut, men man har helt klart en större samling erfarnheter att begrunda sin förstålse i.
Detta är någonting jag finner väldigt intressant och charmigt. Att ju mer saker vi upplever och desto mer erfarenheter vi samlar på oss, desto mer har vi i grund att förstå eller tolka vår värld.
Men detta är också svårigheten med livet och svårigheten med att kunna vara en god medmänniska. För alla har vi gått igenom tuffa tider i livet och alla har vi försökt förstå anledningen till vårt lidande. Och därmed också funnit anledningar och riktat våra aggresion mot dem, det kan såväl vara oss själva såsom våra medmänniskor.
På så sätt har vi alla skapat oss olika erfarnheter och åsikter, som vi begrundar våra val och beslut på.
Och det är här skon klämmer. Eftersom vi alla har olika erfanheter så kommer allas val här i livet i konflikt med varandra. Vi kan inte riktigt förstå hur andra resonerar i vissa situationer, vi kan tycka att människor gör idiotiska val, men man ska ha i åtanke att det faktiskt finns en anledning till att de resonerar som de gör.
För någonstanns i grund och botten så strävar väl alla efter att uppnå ett välbefinnande inombords. Jämnt och ständigt försöker vi göra det bästa vi kan i alla situationer, men eftersom vi alla är olika så kan vi helt enkelt inte gynna och glädja alla.
Men det vi faktiskt kan göra är att ha de jag talat om i åtanke, och förstå att alla egentligen vill så väl. Även hur fel det kan bli. Ingen är egentligen värdig att döma en annan. Det bästa och egentligen det enda vi kan göra är att försöka förstå och lära oss utav varandra.
Peace, Love & Understanding
//Albin
Kommentarer
Trackback
