MindAmp

Det är söndag igen och snart är det en ny vecka som kommer att passera förbi precis lika obemärkt som alla andra. Denna helg har varit riktigt krävande och förtärt mycket utav min kraft. Inte för att jag egentligen gjort så speciellt mycket men för att jag fick se en utav mina värsta rädslor i ögonen. Jag vet att om man säger A så bör man säga B, men idag får ni tyvär nöja er med A. Jag kan i alla fall säga att rent generellt har det varit väldigt jobbigt. Men precis som med allt som är jobbigt, så är det oftast något bra i slutänden.

Men efter regn kommer solsken, även hur pass bisarr stormen är. Även de värsta orkanvindar kommer att ge vika för solens livsfyllda strålar. Det är något man, i alla fall jag, ska försöka att komma ihåg, även om vindarna piskar och slår så hårt att man inte längre kan minnas solens sken.

Nu vill jag inte låta pessemistisk eller deprimerad. Men livet tenderar till att bli jobbigare och svårare ju äldre man blir. Kanske är det just för att man åldras och att det är en helt naturlig utveckling som vi alla måste genomgå. Eller så handlar det kanske mest om att man faktiskt komplicerar saker och ting mer än vad som behövs. Men en sak är säker, pressen utifrån har nog en stor del med saken att göra.

Men som tur har man i alla fall saker att se fram emot, såsom sommarn och studenten. Och det ger mig faktiskt tillräckligt med ork för att prestera bra i skolan och att ta tag i saker som behövs göras.

Fred på er alla! [haha]

//Albin