MindAmp

En arbetslös vecka har passerat förbi nästan obemärkt. Dock känns det som evigheter sedan jag satt i verkstaden på ABB. Nya slappa vanor har redan etablerat sig i mitt liv, jag är slö och omotiverad samtidigt som jag är taggad och inspirerad till att göra något. Livet är ganska så paradoxallt, man lever gärna i sin förvrängda och förskönade bild utav verkligheten och när det väl kommer till kritan så är världen kall och bitter.

Jag vill ju att livet ska gå framåt, uppleva nya saker och få en chans att utvecklas. Jag vill känna att man gör något med livet som faktiskt spelar roll. Att jag investerar min tid i något jag faktiskt kan dra nytta utav i framtiden samtidigt som jag vill kunna känna en tillfredställelse över det jag gör redan nu.

Tummarna har redan rullats alldeles för många varv och rastlösheten kryper sig på. Den tenderar till att göra mig omotiverad samtidigt som jag trivs med att ligga i soffan och slappa. Men jag borde använda denna rastlöshet som en insperation till att faktiskt göra något istället

Idag var den dag då jag skulle ta tag i livet och skriva mitt CV och söka jobb. Men utav någon anledning har det inte blivit utav. Uppenbarligen har min lediga vecka suttit sina små slappa spår i min vardag. Och nu intalar jag mig själv om att det är imorgon jag faktiskt ska ta tag i allt. Jag sitter alltså här med samma känsla som jag uppenbarligen hade i söndags. Men den räckte inte riktigt till för att få mig att orka praktisera mina planer idag. Jag vet att jag kommer att känna precis likadant imorgon som jag kände imorse. Men jag intalar mig själv att imorgon kommer jag att skita i mina känslor och faktiskt göra det jag borde.

Imorgon ska jag vakna seriös och ta tag i mitt liv på riktigt? Eller?

Maniana maniana!